Tove Lifvendahl

0, 0, 0, 0, 0, 0, 1-5 och ...104

Fastighetsägarna i Stockholm har låtit göra en belysande undersökning där de jämför kötiden i åtta europeiska huvudstäder för att få en hyresrätt på 40 kvadratmeter. I Oslo, Köpenhamn, Helsingfors, Bryssel, Madrid och Berlin tog det 0 veckor. I Amsterdam 1-5 veckor. Och Stockholm? 104 veckor. Och nej, det är inte så att hyrespriset är den förklarande faktorn. Berlin har undersökningens lägsta hyror. Norge har ju som bekant hånats för att vara den sista sovjetstaten, men i den här grenen är det tyvärr vi som överlägset förtjänar utmärkelsen.

Sverige tappar i välståndsligan

Varje år gör OECD en rankning av medlemsländernas välstånd (ett mått uträknat på basis av värdet av produktionen och köpkraft per capita från detta värde). Tyvärr visar det sig att Sverige lämnat en delad niondeplats 2007 till en elfteplats 2008 och 2009 bland de 30 medlemsländerna.

Det här kan man förstås se på olika sätt. Vi behöver inte ha gjort något sämre, det räcker med att andra länder gör saker bättre än vi, men en tolkning är att andra länder har använt krisen till åtgärder som haft större effekt än vad vi klarat av i Sverige. Hur som helst är vi alltjämt inne i en tråkig trend efter att som bäst ha legat på fjärde plats 1970. Andra må ha blivit bättre, men i så fall har vi inte lyckats bli det i samma utsträckning.

Solljus, stjälkstygn och smörbullar

Idag var en av de vackraste vinterdagarna i Uppland, med gnistrande vacker snö i intensiv vintersol. Istapparna pryder hustaken och alla rätar verkligen på ryggen lite extra och får lite gladare munnar så snart solen tittar fram. Har ägnat lite tid i helgen till att brodera (!), vilket minsann inte blir så ofta, men är en underskattad sysselsättning som skänker möjlighet till den kontemplation som är möjlig under stor koncentration på ett praktiskt göromål, och en stor tillfredsställelse och ömma axlar efteråt. Söndagkvällen har inneburit testande av nya recept - dels ena riktigt syndigt smörtunga toscabullar (kardemummabullar med toscatäcke), dels några goda knäckiga kakor med hackade pistage-, cashew- och jordnötter i. Finns sämre fikastunder att avsluta en helg med.

Ljus och värme i mörkret

Besökte ikväll Uppsala Domkyrka med anledning av Världscancerdagen. Arrangemanget skedde tillsammans med Cancerfonden och var i form av en stämningsfull och vacker gudstjänst. Vacker kör- och orgelmusik, reflektioner från en representant från Cancerfonden om forskningens betydelse och utveckling samt min väns framträdande där hon starkt, vackert och värdigt berättade om förlusten av sin make som insjuknade i cancer för två år sedan och dog efter bara några månader. Det var ett fint sätt att hedra offren för cancer, både de som drabbas av den och de anhöriga. Och även om "cancer" för tanken till "död" var gudstjänsten full av värme, ljus och liv.

Cancer är en grym, grym sjukdom, och i ljuständningsceremonin som också ingick i gudstjänsten tände jag ljus för två små pojkar i bekantskapskretsen, den ene bara sex år och inne på sin andra fyraårsbehandling mot leukemi, den andra född så sent som i april 2009 med upptäckt elakartad levercancer i augusti. Både forskning och böner behövs för dem och deras nära nu.

Skarpögd samhällskritik

Vem bryr sig? En bok om Sverige av Anna Sjödin och Thomas Hartman

Fick möjlighet att läsa denna bok i förväg för att kommentera och vill varmt rekommendera den till alla och envar som känner att de vill ha en uppdaterad påminnelse om Sveriges skuggsida. Sjödin/Hartman skildrar ett antal personers tillvaro på ett rakt och naket sätt, ställer ett antal obekväma frågor och undviker det vonobenperspektiv som annars är lätt att fastna i.

Det finns förvisso några schablonartade slängar till höger och vänster (med övervikt på det förra) men dem kan man bortse ifrån. Min förhoppning är att författarnas partikamrater inser vilken uppriktig och värdefull gåva detta är, och förvaltar den istället för att tiga ihjäl.

Dessutom bjuds läsaren på vacker och stark lyrik skriven av Erik Sjödin. För den som är intresserad av The Story of Krogkvällen finns också en, efter moget övervägande, personlig redogörelse från Anna Sjödin om hur hon har upplevt alltsammans. Den väcker tankar.

Som fallet alltid är med samhällsanalys blir det en komplex bild som är svår att trycka igenom de kakmått som det politiska reformutrymmet medger. Vad gör man åt depressioner bland unga? Hur kommer man tillrätta med ensamhet? Här finns inga enkla lösningar ens som går att ordna genom en statlig utredning, ett remissförfarande och en regeringsproposition. Ingen minister i världen kan fixa till ett samhällsproblem, men den som har makt kan använda den för att göra något konkret som pekar i rätt riktning, för att travestera ett välanvänt "säg".