Har motvilligt och i mycket begränsad skala börjat ta bort adventsljusstakarna från fönstren - det är så eländigt mörkt fortfarande, och ljusstakarna ger verkligen en mysig avskärmning från det mörkgrå utanför. Men nu har vi definitivt passerat Tjugondedag Knut, då man enligt adventsljusstakevärldens alla Malena Ribbing:ar ska ta bort dem. Jag skyller på att det har varit fullt sjå med 1-årskalas, och ser hur många dagar till jag kan med att ha dem framme.
Läste någonstans att vi köper och slänger enorma mängder elljusstakar, och så är det förmodligen. Somliga av våra har emellertid hängt med i åtminstone sju år, medan andra blir kortlivade. En av dem övergick från det skimrande, mjuka ljuset till mer av strålkastare - gissar att det är den omilda behandlingen som sönerna i huset givit den effekten. Efter att ha strålat hysteriskt några dagar, lade den plötsligt bara av, och nu är den på väg till återvinningshimlen. Det har jag inte något dåligt samvete över. Julen är ju annars en ambivalensens och hycklarnas tid, då i vanliga fall kategoriska uttalanden om närproducerat och lokalodlingsideologi diskret sopas under mattan när kanel, saffran, ingefära och pomerans ska inhandlas. Den lokalt odlade basilikan eller gula löken gör ingen jul. Och energi- och slit- och släng-förbrukningen är hemsk, men elljusstaken vill ändå ingen vara utan av idealistiska skäl.
Fast man behöver inte känna vare sig ambivalens eller ha dåligt samvete för att man köper en elljusstake för 49:- som bara håller ett par år. För 39:- kan man på Adlibris köpa min kollega Jonas Frycklunds bok Släng den här boken - den är snart en äggkartong, som utkom på Timbro för några år sedan. Ger lite perspektiv och fakta om sopberg och återvinning som gör det lite lättare att helhjärtat glädjas åt julens alla fröjder och skimrande ljus - samt slänga dem som slutat fungera.
