Tove Lifvendahl – hemsida och blogg

Masterclass om givandepsykologi

Idag arrangerade Frivilligorganisationernas Insamlingsråd en Masterclass i två sessioner med professor Adrian Sargeant, verksam vid Fundraising Center on Philantropy, Indiana University, och världens ende professor i fundraising. Inom denna sfär välkänd forskare, författare, föreläsare och konsult. Han har bl a arbetat i flera år med Institute of Fundraising i Storbritannien, är professor vid Bristol Business School (UK), och Adjunct Professor vid Australian Centre for Philanthropy and Nonprofit Studies, Queensland University of Technology, Brisbane.

Dagens första session handlade om givarlojalitet och de underliggande faktorer som påverkar människors givandebeslut. Den andra hade fokus på filantropiskt beteende och psykologiska funktioner kring givande, och undersökte även det identitetsskapande som uppstår ur relationen till den mottagande organisationen, och som därför kan fångas upp och förstärkas.

Det var verkligen givande och intressanta timmar, en heldag totalt, och gav många nya tankar kring egna och andras beteenden. Frågeställningarna är verkligen generiska, och kan lätt appliceras på många situationer som handlar om att skapa relationer - givare-mottagare, organisation-enskild i målgruppen, kund-företag, B2B - i grunden är vi, som Sargeant, konstaterade, alla människor, och även om man får vara uppmärksam på att exempelvis innehållet av moralbegreppet skiljer sig åt i olika delar av världen, finns det vissa saker som förenar alla; det faktum att vi är sociala varelser och att andra människor påverkar våra handlingar och beslut.

Det är dessutom alltid en inspiration att höra duktiga och substansiella föredragshållare på engelska som har språket som modersmål. Att engelskfödde Sargeant dessutom har en presentationsteknik som värdig en från barnsben tränad amerikan gjorde inte saken sämre. Det var storytelling, närvaro och good food for thoughts i ett. 

På 3-årsdagen

Den här lilla pojken fyllde tre år idag, och jag kommer alltid att minnas vissa detaljer, känslor och intryck från dygnen runt hans födelse. Man är inte den samma efter ett barns ankomst, det är en helt irreversibel startpunkt för känslor och tankar som man inte hade kunnat få kontakt med på något annat sätt. Sedan han kom har nuet blivit mycket tydligare, kanske ibland på bekostnad av minnet, eftersom man inte vill missa en enda detalj av det som pågår just nu.

Idag har han praktiserat konsten att fylla år, och med den äran. Vi hade en liten viskande konversation i soffan vid sextiden i morse, och han gick med på att gå tillbaka till sängen en stund medan det stökades med lite förberedelser (generalrepetitionen hade ju ägt rum morgonen innan, då jag fick uppvaktningsbesök av en trehövdad kommitté). Och sedan fick jag återuppleva min barndoms födelsedagsmorgnar, med mindre pirr men desto mer djup lycka.

Det blev en lång, händelserik dag. Nu sover han gott. Jag undrar vad han tänkte på idag, när han tittade ut genom fönstret. Något om tåg eller dinosaurier, vore inte helt osannolikt. Kanske berättar han det imorgon. Oavsett hur den dagen blir, är det en bra dag, eftersom den här pojken finns. Så tacksam.

Livets outsägliga styrka

Uttryckte här på bloggen efter ett besök på neonatalen på Akademiska i Uppsala för ett litet tag sedan, den innerliga förhoppningen om att krafterna skulle räcka till. Den här lilla foten sitter på en riktig kämpe som efter en tuff start nu är utskriven och incheckad hemma hos sin familj. Höll honom en stund i min famn idag. En liten fot på jorden, ett gigantiskt kliv för den lilla individen - och en sådan oerhörd glädje för oss runtomkring. Mäktigt och näpet skört samtidigt. Obeskrivligt. 

77-årig japan med lampskärm i tyg från Selma Lagerlöf

Idag fyller Kenzaburo Oe 77 år. För snart sju år sedan hade jag förmånen att få besöka nobelpristagaren i litteratur i hans hem. Det gjorde starkt intryck, och hela hans pacifistiska uppenbarelse blev än mer intagande med vetskap om att han själv trotsat konvenanser för att kunna ta hand om sin hjärnskade son Hikari, som tack vare stimulans från sina föräldrar kunde utvecklas till kompositör. 

Jag gjorde en intervju med honom för Expressen Kulturs räkning, och den går alltjämt att läsa på nätet - här.

Försvarade sin plats - går vidare till andra chansen

Har följt KD:s riksting på Twitter och nyheterna idag. Konstaterar att landets trevligaste partiledare, Göran Hägglund, sitter kvar efter att ha vunnit omröstning mot Odell med 198-88. Men det räcker inte med att vara sympatisk, vilket de 3,6% i stöd som partiet får i opinionsmätningarna visar. Ska bli spännande att se om det kan bli en nytändning i partiet efter denna batalj, som man ändå får beteckna det hela som. Det finns förstås en alternativ förklaring, och det är att det inte finns några marknadsandelar att ta för ett parti med konservativ profil. Så tror jag inte att det är, men ska det bli något åka av tarvas förmåga hos partiet att anhängiggöra relevansen av sig själv, och den förmågan har hittills varit för svag. Som man säger; gör om, och gör bättre. 

För vanlighetens skull

Mycket talande att Stefan Löfven i berömmande ordalag framhålls som så "vanlig". Only in Sweden. Vi gillar lika. I en annan kultur kanske man hade lyft fram honom som en kandidat för att han sticker ut, är annorlunda och vågar gå sin egen väg. Det skulle man förvisso kunna säga om Löfven utan att skarva. Han har inte alltid gjort det som varit mest opportunt popularitetsmässigt, utan vågat stå för en mer obekväm linje. Det hoppas jag blir hans melodi i hans nya uppdrag. För övrigt är det alltid kul när det kommer in människor i politiken som känns som hela och jordnära människor - oavsett vad de har för åsikter, eftersom partiväsendet mår bra av det. Och jag räknar Stefan Löfven till den kategorin.

Ny ledning på Friskolorna

Medverkade idag tillsammans med Mikaela Valtersson på Friskolornas Riksförbunds extra årsmöte. Vi var inbjudna för att ge inspiration och inblick - jag på temat omvärldsanalys och Mikaela om politisk påverkan. Förbundet tog också ett spännande steg idag genom att besluta sig för att ansöka om medlemskap i Almega, som är en del av Svenskt Näringsliv. Roligt och bra. Företagsamheten har många ansikten och entreprenörerna inom skolvärlden tillför så mycket. Intervjuade två av dem i min bok om sociala entreprenörer; dels Marga Gross på Bellevueskolan i Malmö, dels Claes Bromander som tidigare startade och drev Växjö Fria Gymnasieskola. Två personer som var och en velat gå sin egen väg, och skapa en verksamhet och miljö där de helhjärtat kunnat följa sin pedagogiska instinkt och ledstjärna.

Den stora nyheten var annars idag presentationen av ny VD för organisationen; Cecilia Nykvist, vars personliga och närvarande framträdande på årsmötet lovar mycket gott för framtiden. Cecilia har tidigare jobbat på SAF/Svenskt Näringsliv, varit egenföretagare inom såväl design/inredning som kommunikation/marknadsföring, har två barn och kommer från Östergötland. Tidigare har man haft en kanslichef, men med införandet av VD-skapet markerar man också en tydligare talesmannaroll. Ska bli spännande att följa organisationen som med Cecilia och nya ordföranden Gunvor Engström alldeles säkert kommer att sätta den tydligare på kartan i samhällssamtalet.

Den första födelsedagen

Idag fyller vår yngste son Albert 1 år. Det är något alldeles särskilt med den första födelsedagen, ett slags etappseger som förtjänar extra uppmärksamhet. Tacksamhet, glädje och förundran hos oss föräldrar, för att den här lilla människan klarat av sitt första levnadsår, och redan är en sådan egen, underbar person. Tänker också med förundran tillbaka på det senaste dygnet för ett år sedan. Hur man än vänder och vrider på det, så är det något mirakulöst över hela grejen, inte minst själva finalen.  

Vi har haft tur. I vår vänkrets finns dem som har haft svåra motgångar under året, och fått barn som blivit sjuka eller till och med dött. Det där obegripliga, fruktansvärda. Den grymhet som de familjerna möter, är en hemsk, men stark påminnelse till andra att vara tacksamma för det vi har, och ta vara på det. Häromdagen sa någon "året har gått så fort!", och jag fick tänka efter, men kom sedan fram till att det var den första gången i livet som jag inte höll med om det.

Mitt senaste år har varit intensivt - men det har varit ett njutningsfullt och gläderikt år, som jag har försökt tänka på att att uppleva i nuet - varje dag. Och om varje dag präglas av medveten glädje över det som är, så går det inte för fort, utan i en alldeles precis lagom takt. Jag hoppas att jag har vett nog att även framgent leva så.

Magisk Malin i Malmö

Var idag i Malmö, och höll på att både blåsa omkull och frysa ihjäl. Vid sidan av det var syftet med resan en mycket trevlig tillställning - Svenskt Näringslivs Malmökontor höll mingel, med en jätterolig bredd av människor som gäster. Höll ett föredrag om min bok, men innan det fick vi alla nöjet av att bli underhållna av en skicklig trollkonstnär med en helt otrolig scennärvaro och karisma. Malin Nilsson heter hon, med en mycket imponerande karriär vid 30 års ålder. Passar på att göra reklam för en läsvärd artikel om henne från det senaste numret av Entreprenör, vilken kan läsas här. Trollkonstnär får sägas vara ett ovanligt yrkesval, men det är himla kul för oss andra mer konventionella typer att de där extraordinära talangerna följer sina instinkter.

Morgon-tv, moderat författare och mysterium

Äntrade åter morgonsoffan i SVT i morse, efter att ha missat två av mina paneler pga utlandsresor under hösten. Saknades inte diskussionsämnen; kristdemokraternas inre liv och förslag om tidsur i förskolan ägnades mest med tid. Ägnade resten av dagen åt möten och fick bl a lyssna på när Johnny Munkhammar engagerat och intressant berättade både om bokbranschens utveckling, samt om sin nya bok.

Normalt skriver Johnny politiska och samhällsdebatterande böcker om reformer och ekonomisk utveckling, men hans senaste bok är en barn/ungdomsbok som ges ut på eget, nystartat förlag. Skälet bakom var att han vid högläsning för sina barn kände att det saknades somligt, och i hans egen bok är miljön internationell och huvudrollsinnehavaren en stark, nyfiken tjej. Själva berättelsen utgörs av ett mysterium som ska lösas. Återkommer när jag läst.

Mot tidigare uttryckta intentioner, blev det ändå ett julbord till ikväll. Det var emellertid ett som inriktade sig mycket mot fisk och skaldjur, och trots att jag tog pytte-pytte av kanske bara hälften av alla sorter, är jag ändå alltjämt mätt, flera timmar efteråt. Också ett mysterium.