Var i helgen "hem" till Hälsingland för återträff med konfirmandgruppen. Jag gick ett sådant där läger på en månad, och för en femtonåring var det stort. Förutom det galna i att inse att man är så gammal att man kan gå på 20-årsjubileum var det spännande - flera hade jag inte sett sedan 1989.
Och helt underbart - efter bara en stund hittade vi igen varandra - inte så där plågsamt som det kan bli vid klassåterträffar både på film och i verkligheten då alla tvingas in i sina gamla roller, utan snarare till den där värmen och glädjen som fanns för 20 år sedan. En gemensam kvällsbön i den fina lilla kyrkan tillsammans med de nuvarande konfirmanderna (var vi verkligen så små?) utvecklade sig till en underbar sångstund med alltifrån lågmälda aftonvisor till afrikansk dans och sång.
Stiftsgården är för övrigt en ljuvlig plats, mitt i hjärtat av det vackraste Hälsingland med Ljusnan och skogen och bergen runtomkring. Och jag tror bestämt att det går att bo där som vandrarhemsgäst.
