Lämnade vår lilla skyddade semesterverkstad igår kväll och gick 100 meter längs vägen till en restaurang som rekommenderas varmt på nätet och i guideboken. Den heter Porphyra, vilket är det grekiska namnet för färgen Tyrian purple, alltså en lila nyans (som jag läser på Wikin kommer sig av att man i staden Tyros i gamla Fenicien utvann denna färg ur blötdjur med spiralformade snäckor, och att den också kom att kallas kunglig/kejserlig lila eftersom det enbart var sådana digniteter som hade råd att bära den, bl a bild på bysantiske kejsaren Justinianius i magnifik skrud).
Nåväl. Den lilla restaurangen som inrymdes på övervåningen var rustikt inredd med gamla trädetaljer och olivträd i krukor. Föga kejserligt, men maten var sannerligen undfägnad för kungliga. Provade efter nätrekommendationer diverse meze (smårätter) till förrätt, bl a saganaki (kretensisk stekt panerad ost), grillad halloumi, här smaksatt med lite rosmarinhonung - jättegott, lantkorv, en slags marinerad fläskfilé samt tzatziki. Allt var så himla gott. Åt "Grandma's lamb" till varmrätt, och det var en alldeles ljuvlig bit lammrumpa som bakats länge med zuccini, aubergine och fetaost. Är verkligen helt tillfreds med familjepaketet som innebär ett antal bufféluncher och middagar, det är praktiskt och helt ok, men det är klart att det blir skillnad i smaken på det som tillagas till hundratals gäster, och det som tillreds à là carte. Smaklökarna fick definitivt en semesterkick ikväll.
