Det sägs ju att kroppen är vårt tempel, och runt poolen och på badstranden finns gott om tempel att beskåda. Man behöver inte vara överdrivet nyfiken; med några meters mellanrum av halvnakna kroppar är de liksom i blickfånget oavsett man vill eller inte. Förutom sådana där jämförande sneglingar på hur andra småbarnsmödrar lyckats komma i form - ger ömsom upphov till avundsjuka, ömsom småbelåtet tänkandes "ja, men jag har ju i alla fall inte sådär mycket kvar...", ger tatueringar en alldeles särskild underhållning.
Känns som om man åtminstone får lov att titta på tatueringen - jag antar att om man först utsmyckar sin kropp med bilder och sedan exponerar utsmyckningen, inte blir kränkt av att någon faktiskt tittar på bilden (beror förstås på hur man tittar, visst, men jag tror inte att jag riskerar polisanmälan). Tatueringar har ju ökat som företeelse oerhört mycket - nu talas det om tatueringslivsstil, och från de där lite hemlighetsfulla luffarprickarna finns idag en palett som är otrolig. Bebisnamn och dödskallar, tecken och symboler från alla världens hörn och religioner, varumärken och återgivna foton mm mm. En liten bildgoogle säger allt.
Och jag tycker att det är kul. Människor har i alla tider smyckat sin kropp på olika sätt för att uttrycka sin individualitet eller grupptillhörighet, sin livsåskådning och ideal eller sina rädslor. Tatueringar möjliggör en nästintill obegränsad möjlighet att utveckla detta. Estetiskt finns förstås lika många uppfattningar som människor, och jag vet när jag ser något jag tycker pryder eller vanpryder en kropp. Var och en sin egen smakpolis. Och så finns det sådana där saker som bara får en att fundera. Såg idag en man med en tallriksstor Tabasco-logotype på kroppen. Kvävde instikten att gå och fråga men vill så gärna veta historien bakom...
