Upphör aldrig att fascineras över hur kreativa människor kan vara när det finns utrymme för det. Facebook är en ständig källa till sådana upplevelser, och det gör en genuint glad. Det finns bland annat en grupp som heter Jobbkontakten Uppsala, där Uppsalabor tipsar om lediga jobb, söker folk och erbjuder sin kompetens. Så himla enkelt. Så smart. Mitt gamla nätverk från "Framtidens kvinnliga ledare" fungerar ungefär på samma sätt, direkta förfrågningar om personer, jobb och kontakter.
Överlag är just det där elektroniska uppehålls- och vardagsrummet en stor glädjekälla. Är inte inne varje dag, men försöker ägna en liten stund där då och då. Varje inloggning innebär nämligen en outsinlig källa till små och stora informationsbitar om andra människors liv och upplevelser, roliga eller tänkvärda citat, filmklipp och bilder. Ibland är det nattsvart och sorgligt, men även då finns ett slags ljus i gemenskapen; delad sorg kan vara lättare att bära - och den som väljer att dela med sig öppnar också möjligheten för andra att få göra en insats, om än liten, som medmänniska.
Talade med en chef för en omsorgsenhet för dementa en gång, och hon förklarade att den som utför alla sysslor, men inte stannar för att skratta och gråta med den demente i korridoren, bara gör ett 90-procentigt jobb. För att göra 100 procent behöver man ta sig tid att vara medmänniska också.
