Twitter har visat sig fungera som en utmärkt ventil när man hamnar i hopplöst pendlarläge. Idag tog resan från Uppsala till Stockholm 3,5 timme. Från början var det ett "växelfel i Knivsta". När vi väl kom iväg, blev det ideligen stopp på sträckan. Tweeten ovan skickad från Sollentuna. Vid det laget hade passagerarna börjat skratta rått när nya utrop kom, som en utveckling från det mer suckande, klagande i början av resan. Men efter mer än tre timmar måste man hitta en bättre överlevnadsstrategi.
Ibland tänker jag att det hela är en kuliss - vi är alla del av en satanisk Big Brother-dokusåpa, ett socialt experiment där vi testas i stresshantering. För egen del blev resan en träning i besinning. Hade med mig två stora påsar lussekatter och en burk pepparkakor till eftermiddagens internseminarium på FORES. Jag bestod provet. Inte en smula uppäten innan 15. Tyvärr visade sig lussekatterna inte klara testet, det där som jag skrev om igår. De var torra! Och jag som trodde att jag hittat ett riktigt bra recept. Eller också får man bara inse att man inte ska äta något annat än dagsfärska lussekatter, eller alldeles direkt nytinade. Fortsätter utforska.
