Har för tillfället en liten tussig unge hemma från förskolan, med hosta och hög feber. Går i skift med maken och tillämpade igår varannan-timmesprincip, idag halvdagsdito. Och för sjuttioelfte gången skickas en tacksam tanke för privilegiet och möjligheten att förlägga arbetstiden när som helst på dygnet.
Det är verkligen inget roligt att se en liten må dåligt (även om han är förtrollande söt i flanellpyjamas och rosiga kinder), men uppsidan med att vara hemma med sjuka barn är att man får möjlighet att tillbringa lite extra tid tillsammans, och då mestadels även fysiskt nära. I vanliga fall finns ingen ro i kroppen att sitta i föräldraknäet särskilt länge när världen ska upptäckas och erövras, men nu har vi kunnat mysa i timmeslånga omgångar i soffan.
Följer rådet från sjukvårdsrådgivningen som jag fått tidigare avseende kost; sjuka barn får äta vad de vill... Lite riktig mat blev det trots allt, men huvuddelen av kosten utgörs nu av saft, äppeljuice och clementiner. När det var riktigt illa råkade vi hitta ett litet paket Dora-kex med choklad på också, en sån tur.
Har fått boka av diverse planerat i dagarna här. Alltid lite bökigt, men när man måste så märker man att det faktiskt går. Tillvaron håller ihop även om jag uteblir från ett par möten.
