Efter några timmar var författaren Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justititeministern så viralt som det bara kunde bli. I sociala medier nåddes rekordmånga delningar på rekordtid. Själv har jag uppmanat flera att läsa brevet. Inte för att jag tror att justitieministern är en dålig människa, vilket somliga vill få det till - tvärtom vet jag av egen rejäl erfarenhet att det är en mycket förnuftig, gedigen och varm person (även sådana kan ibland landa i positioner som förtjänar diskussion). Inte för att den senaste diskussionen om REVA är så alldeles enkel i alla sina frågeställningar (vilket medges i Hassen Khemiris brev).
Utan för att ibland dyker det upp texter som lyckas blottlägga somligt som annars är svårt att se eller sätta fingret på, även om man kanske förnimmer delar av det. Den där känslan av olust när flygplatspersonal slentrianmässigt vinkar till sig människor med ett visst utseende (inte asiater). Den där frustrationen över att somliga debatter tillåts hamna om frågor som, när man funderar närmare på det, känns sekundära, men som tar så mycket plats att de skymmer det centrala, låter det glida undan.
Jonas Hassen Khemiris text idag är en sådan text. Och därför tycker jag att den bör läsas. För den som ännu inte gjort det, finns den här.
