Hade idag ett intressant lunchseminarium på Fores som handlade om skiffergas, som är en naturgas. Oändligt lyxigt att man bara genom att stanna kvar på arbetsplatsen under lunchtimman får lära sig en massa nya saker. Skiffergas utvinns inte i Sverige, men det finns flera undersökningar av förutsättningarna för det. I USA har det blivit något av en hype, och det som för några år sedan verkade omöjligt, att landet skulle kunna vara självförsörjande på el, har idag börjat bli en tänkbar realitet. Somliga säger att skiffergasens intåg på energimarknaden är lika omvälvande som vad kärnkraftens dito en gång var.
Okomplicerat är det förstås inte. Som med alla energislag följer en mängd miljöpåverkande effekter, och utmaningen nu är att försöka se vilka de är, och hur mycket de påverkar både i relation till mängden energi som utvinns, men också i relation till andra energislags miljöpåverkan. För enskilda länder handlar det dessutom om relationerna till andra länder, där somliga kanske av säkerhetsskäl rankar oberoendet från andra länder högre än miljöbelastningen. En fråga är aldrig bara en fråga; snarare möts i en fråga många ihopflätade, parallella och ibland motsatta perspektiv. Energifrågorna är typexempel på detta.
På seminariet idag fanns Jan Nordling, senior advisor inom energifrågor, IVA, Lars Bergman, professor nationalekonomi, Handelshögskolan, Martina Krüger, klimat- & energiexpert, Greenpeace, samt Sasja Beslik, chef för ansvarsfulla investeringar och bolagsstyrning, Nordea, med och diskuterade och resonerade. En av de saker som lyftes var det faktum att det krävs stora mängder vatten för att utvinna gasen, vilket gör att det för till exempel Kinas del kanske skulle komma att konkurrera med andra intressen (22 procent av världens befolkning, men tillgång till 7 procent av rent vatten). På SGU:s hemsida finns en beskrivning av hur man utvinner skiffergas, som kan läsas här. Lika bra att läsa på lite, ty jag gissar att frågan kommer att ligga på bordet ett bra tag framöver.
