Jag är medveten om att jag låter som en trasig grammofonskiva (det var något som användes mycket förr och som användes för att lagra och spela upp musik), men livet som tågpendlare är ibland vansinnigt påfrestande. Denna veckas loggbok:
Tisdag: Åkte från Uppsala 09.11. Pendeln stannade i Myrbacken. Blev drygt 20 minuter sena. Åkte från Stockholm vid 16.41. Pendeln blev stående. Ankom Uppsala nästan två timmar senare.
Onsdag: Åkte från Uppsala 18.02. Kom fram i tid! Åkte från Stockholm 22.11. Eller rättare sagt, satt på tåget en halvtimme innan det gnekade iväg till Karlberg, och stannade. Loket paj. Efter mycket tystnad fick vi besked om att föraren gick och satte sig i andra ändan av tåget och gnekade tillbaka till centralen efter ytterligare en halvtimme där vi fick gå ombord på 23.11-pendeln som därmed kom iväg lite sent. Hemma vid midnatt.
Torsdag: Åkte SL till Upplands Väsby för vidare transport till Täby. Inga problem. Åkte 13.45 från Stockholm. Loket gick sönder. Fick invänta ersättningslok. Kom fram till Uppsala vid 15.45.
Jag är normalt sett en ganska lugn person, som inte tycker att det är värt att hetsa upp sig över saker som man ändå inte kan påverka. Men det här är inte acceptabelt. Så jag fortsätter gnälla och skälla, tills det går att pendla anständigt de 60 kilometrarna mellan två av Sveriges storstäder. En resa som normalt ska gå att göra med fungerande tåg i fungerande system på max 40 minuter.
