Såg ikväll The Grand Budapest Hotel på bio, och blev angenämt överraskad. De goda betygen filmen fått borgade förvisso för en hygglig kvalitet, men eftersom jag inte hade läst recensionerna visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig. Den etiketteras dramakomedi, vilket väl är korrekt, men det kändes som om det var många fler genrer som möttes i denna ovanliga berättelse.
I centrum för händelserna som utspelas på 1930-talet står Monsieur Gustave, en hotellconcierge som håller hotellet i absolut oklanderligt toppskick samt tar personligt ansvar för att göra sina äldre kvinnliga hotellgäster nöjda genom besök på deras hotellrum. När interiören är satt, återberättat ett halvsekel senare genom ögonen av den då unge lobbypojken Zero, brakar en historia loss med stöldanklagelser, arvsfejd, våldsthriller och nazistskugga bara är några av ingredienserna. Ja, ung, ljuv kärlek också förstås.
Det visar sig vara fullt av väletablerade skådespelare, och jag kan gott tänka mig att det här var ett oemotståndligt projekt att få vara del av, om så även i en liten biroll. Nåväl, det är omöjligt att återberätta filmen på ett sätt som gör rättvisa, så gå och se den. Det är en upplevelse.
