Jag förundras ständigt över hur skarpa kontrasterna är i tillvaron. Men gläds åt dem. Idag var en sådan dag, där vi började med att få vara med om en minnesvärd, underbar skolavslutning på barnens förskola. Som vanligt ingång med flagga och fiolspel, därefter tal och sedan sånger som barnen övat på.
Alla uppfyllda av stundens storhet, somliga tar steget fram och ger full hals, medan andra sviktar under trycket och hittar tryggheten i föräldrarnas famn. Vi har varit med om det sista, men idag stod två pojkar och sjöng om gräshoppor, glass, sol och drömmar och var mycket nöjda med sig själva efteråt. Det var himla varmt i hjärtat, men fick ideligen skräp i ögonen... Finkläderna var på, men de strukna kläderna blev dock snart rätt skrynkliga och mindre ljusa vid fika-picknicken på skolgården och lek.
Tog sedan tåget till Stockholm, som sedan några dagar fungerar igen, in till jobbet och möte med redaktionsledningen. Därefter i ilfart till dialogmöte om xenofobi på amerikanska ambassaden, med ambassadören och Adnan Kifayat, amerikanska UD:s Active Special Representative to Muslim Communities. Därpå blev faktiskt en aktivitet inställd, så det blev en liten, liten luftlucka innan kvällens aktivitet tog vid. Promenerade Kungsgatan upp och hann in tio minuter på pyssel-Meckat Panduro Hobby.
Kvällens händelse var Bohmanfondens årliga seminarium, under vilket min kollega Per Gudmundson mottog pris och därefter höll en mycket initierad och detaljrik föreläsning på sitt expertområde - svenskar som reser utomlands för att kriga i jihad. Det är både tragiskt och oroande; unga män som viger sitt liv åt en i deras tycke ärofylld död - i syfte att döda andra. Hittills finns indikationer på att så många som 80 personer har åkt till Syrien. Många dör, somliga kommer tillbaka. En fråga som ännu är obesvarad handlar om dessa hemvändandes vilja och förmåga att skaffa rekryter eller försöka begå terrordåd här. Ett fenomen som Gösta Bohman inte behövde hantera med inrikespolitiska glasögon. Men, precis som Bohmanfonden konstaterar, "en ny otrygghet som illustrerar hur hoten mot det öppna samhället kommit att förändras".
Ja, från gryning till skymning både bokstavligen och bildligen. Men alltsammans viktigt, angeläget. Och i morgon är en ny dag.
