Bitterljuv kärleksvals

Filmen Monica Z sågs med stort vemod men stor behållning; den är otroligt rörande och jobbig. Det är lätt att förstå att Edda Magnason fick en Guldbagge för sin rolltolkning; den är enastående trovärdig och balansen mellan skörhet och styrka görs med en tonträff som får en att rysa i soffan. Till och med talet är kalibrerat för den tid hon gestaltas i - bara hennes röst, ton, dialekt och uttal är imponerande. Själv har jag alltid tyckt om hennes sång, och denna film påminde mig dels om att jag numera lyssnar alltför sällan, dels att djupet - det avgrundsartade - var större än man kunde tro.