Fick uppleva Rosenkavaljeren i kväll på Stockholms-operan. Det var verkligen en upplevelse. Fyra timmar och trettio minuter efter att ridån gått upp, hade många tanketrådar och känslor passerat förbi – och hängt sig kvar. Operan är Richard Strauss denna nya version står den tyske regissören Christof Loy för. Det är ingen föreställning som är bekväm. Karaktärerna utgör en bredd; från dem med vilka man står framför djupt inkännande, till andra som framstår lika mycket frånstötande.
Scenografi och kostym spelar stor roll; och även om jag normalt brukar uppskatta för verken tidstypiska diton, finns undantag. Denna föreställning går mellan flera epoker; från 1700-talets salong till 2010-talets våning. Och det är motiverat; effekten av den uppgörande scenen blir extra dramatisk av förflyttningen till nutid. Svårare att värja sig emot. Mänskligare och sorgligare. Illusionen starkare.
