Fick beskedet om Gun Hellsviks bortgång i veckan. Det kändes sorgligt, och jag ångrade att jag inte tog kontakt med henne när jag tidigare fick höra att hon var sjuk. Letade fram det här fotot i förrådet. En "selfie" att vårda ömt.
Hon var skarp, kunnig och elegant, Gun Hellsvik, och påfallande vänlig. Fotot är taget 1993, jag är 19 år och så till mig över att få träffa Sveriges justitieminister att jag därefter började röka cigariller i pur beundran.
Sådana möten är exakt vad som gör att unga kvinnor och män vidgar sin uppfattning om vad man kan göra; inte ett ord sades om att "kvinnor kan". Det behövdes ju inte. Hon var bevisligen en sådan politiker man kunde högakta och respektera i sin gärning. Jag hoppas att hon förstod hur mycket det betydde för oss unga politiskt engagerade att hon tog sig tiden.
