Tänk er en leksaksaffär som är fem våningar hög, och som har meddelat till hela världen att den ska ha rea. Och att hela världen hörsammade detta och bestämde sig för att ta en sväng förbi dagarna mellan jul och nyår. Och att personalen maxade med att dansa på gatan utanför, köra drönare i butiken, visa upp magiska svängande jul och häftiga ritsaker och annat. Och att det dessutom fanns en mängd mekaniska saker som rörde sig, ljus som blinkade och ljud av alla slag. I ett sådant inferno kan man se en viss skillnad på barn och vuxna, om man letar efter blicken. Barns blick är stirrig. Föräldrars blick är tom. Om inte barnen har tappat bort sina föräldrar och vice versa. Då är barnets blick tom och föräldrarnas stirrig (hände dock inte oss denna gång, men all medkänsla för dem som drabbades).