Tove Lifvendahl – hemsida och blogg

Skulpturfabriken, Slite

Det här är ett härligt ställe att besöka, sitta lite ett tag, fika, ta in intryck och göra fina inköp.

Resa i tiden

För den som vill resa i tiden rekommenderas en tur till Tellungs loppis i Burs/Stånga. Här finns allt och lite till från de flesta 1900-talsdecennier. Plus en tågstation.

Utvalt för krabater

Vill tipsa om butikskedjan Krabat, som säljer leksaker och lite barnkläder i flera städer. Det är baske mig vinst varje gång man går in för att hitta en present till någon i småfolket. Bra sortiment, bra kvalitet, trevlig service. Inhandlade en kanin och ett stort pussel idag, så fina att man nästan ville behålla dem själv.

Tid, återhämtning och dokumentation

Den här hösten har verkligen bara ramlat på i hög hastighet, och jag insåg häromdagen att det bara är sex veckor kvar till jul...! Idag blev dock en dag då jag mest ägnat mig åt att vila, rakt upp och ner bildligt talat, och rent bokstavligen i horisontalläge. Det har varit ett högt tempo och efter att tillsammans med kollegorna ha rott fredagsbetinget i hamn igår kväll och därefter ha kört hem från ett mörkt och regnigt Stockholm, blev det pizza i soffan framför fotbollsmatchen - men jag ska erkänna att jag faktiskt somnade en stund under matchen, vilket säger något om min egen matchform.

En liten tur på stan medförde emellertid ett inköp som markerar ambition för framtiden. Jag har i ett antal år framgångsrikt fört dagbok med hjälp av Paperstyles enkla version: en liten sida per dag. I fjol gick den inte att få tag på i min bokhandel, och det slog mig aldrig att jag kunde ha beställt den på nätet. Istället blev det en odaterad version, med enkla rader där jag tänkte att jag kunde ta det utrymme som behövdes, och vid behov, köpa ytterligare en bok. Det där fungerade inte alls. Sporadiska anteckningar finns bara. Så nu har jag nästan ett år mer eller mindre odokumenterat, vilket känns trist. Just därför att tempot är så högt på alla plan - både vad gäller barnens utveckling men också i mitt professionella liv - är det rätt skönt att sätta ner några rader i slutet av dagen. 2014 blir året då jag återtar min gamla rutin igen. Ett nyårslöfte i förväg.

Kollektiv erfarenhet

Har klagat på Facebook över min egen oförmåga att rätta mig efter instruktioner. Köpte en dokumentförstörare på Clas Ohlson häromdagen - ett inköp jag tänkt på i många år utan att komma till skott. Nu skulle jag rensa i hemmakontoret och insåg att det var dags. Eftersom det trots allt kommer att vara en förhållandevis lågfrekvent och liten mängd papper som tarvar söndertrasning ville jag inte lägga någon stor summa, utan köpte den minsta och billigaste varianten för 329:-. Gick nöjd hem och skred till verket.

"Maximum 5 sheets" stod det klart och tydligt, och jag läste också i bruksanvisningen att man skulle ta bort alla gem och häftklamrar. Så gjorde jag, och kunde nöjt konstatera att maskinen tuggade i sig mina små buntar med effektivitet. Det finns något med kontorsgöromål som dessutom är rätt roligt, som att stämpla och frankera, sortera och - dokumentförstöra. Som liten tyckte jag om att leka affär som många andra, men nästan ännu roligare var att leka post eller bank, med en massa fippel.

Upprymd och ivrig fortsatte jag att förstöra gamla anställningskontrakt, försäkringspapper och annat som legat i decennier men som ändå känts lite ovarsamt att bara hälla ner i pappersinsamlingen. Och innan jag visste ordet av så började jag tumma på det där "Maximum 5 sheets", så en lite större bunt trycktes in i inmatningsöppningen. Det var dumt. Ungefär halvvägs in började knivarna sakta ner farten, för att sedan stanna helt. Det började ryka ur maskinen, och sedan tvärdog den. Inga upplivningsförsök hjälpte. Då hade ungefär 15 minuter förflutit sedan jag glad i hågen kopplade i den.

Efter att ha beklagat mig på Facebook började bekännelserna droppa in. Inte var jag ensam. I rymden kan ingen höra dig skrika men på Facebook erbjuds alltid inkännande stöd. Plötsligt insåg jag att elektroniktipparna måste vara fulla av 329 kronors-förstörare. Efter att ha sovit på saken införskaffade jag idag en ny. En precis likadan. Nu är jag upp i 658 kronor för möjligheten att förstöra papper på enkelt sätt i hemmet. Har lovat mig själv att inte vara så ivrig i fortsättningen utan följa instruktionen. Och härmed delas denna kollektiva erfarenhet till önskat gagn för mina bloggläsare. I många andra fall skulle jag på coachens vis uppmuntra till att kliva utanför boxen. Så inte i detta fall. Håll dig inom ramarna, och allt ska gå väl.

Kapitlet talarpresenter

Det här med talarpresenter är ett kapitel för sig. Man borde förstås vara tacksam för att få något överhuvudtaget, men ibland undrar man lite hur givaren tänkte innan. Stora glasprylar med stora företags- eller organisationslogotyper tillhör den kategori presenter som ofta blir stående i ett skåp innan de följer med någon insamling till loppis eller Myrorna, i sällskap med stentrollen, den ensamma kaffekoppen med fat eller den stora porslinstallriken (också med logotype). Prydnadssaker överhuvudtaget är svåra, och chansen att det matchar mottagarens preferens och stil är liten. 

Böcker tycker jag är roliga att få, men påfallande ofta kommer en gigantisk coffee table om den ort man bevistat. Tungt att släpa hem, och i det här stadiet av livet ges mycket få stunder då man oförhappandes sätter sig och bläddrar igenom en bok om Värmlands pärlor eller Slott i Skåne. Jag blir uppriktig glad när jag får en vacker bok, och tänker att jag ska dricka te och bara njuta av bilderna och ta del av bygdens historia och bli lite bildad på kuppen, men än så länge har det inte skett. Kanske det blir senare i livet. Jag har mycket svårt för att slänga böcker eller ens lämna dem vidare, så de ligger där i bokhyllan och bara väntar. Presentkort kan man få ibland, och det är användbart. Mindre så klädesplagg med gigantiska logotyper. 

Håller man sig kring ätbara saker, kommer man nog att ha störst chans att glädja mottagaren. Den som till varje pris vill göra en lokal koppling kan ju gå loss på något lokalproducerat (fast reser man hem med flyg och enbart har handbagage är en burk marmelad eller flaska saft eller vin ingen hit, liksom stora laxknivar. Det blir no-no av säkerhetspersonalen). Här på bilden talarpresenten jag fick i förmiddags. Den är helt p e r f e k t. En liten fin ask från ett ljuvligt konditori, lätt att stoppa i handväskan. Fylld med nio delikata praliner. Fem av dem satte guldkant på fredagsstressen för mig och kollegorna. De andra fyra förgyllde kvällsteet och kaffet. Mer behövs inte för att göra en talare nöjd och glad.

Keramisk konst av Åsa Lindström, Hablingbo

Utslitna tangenter på invand användare

Efter ett år och två månader är min MacBooks tangentbord slitet. Inser att jag har ett hårdare nedslag på vissa tangenter och/eller använder dem oftare. Samtidigt inser jag att jag nu blivit tämligen tillvand Mac - något som kändes enormt främmande när jag klev in i Mac-miljön på Fores och tvingades tänka utanför PC-boxen.

Sitter vid köksbordet och skriver - har haft en bra och produktiv dag. Tog sovmorgon och jobbade sedan sju timmar i sträck med en matpaus, och bytte sedan kroppsställning genom att gå ut och köra gräsklippare ett par timmar, kratta samt mata ett gäng mycket tacksamma kor med klippet. Nu igång igen vid datorn efter middagspaus - dags för nattpasset. Har också förvällt nässlor som jag plockade innan klippningen. Lyxigt att ha ett helt skafferi i trädgården. Och lyxigt att kunna varva skrivbordstänket med trädgårdsfix.

I ♥ IKEA

Det kan inte hjälpas. IKEA är överlägsna. På så många sätt. Lånade en bil för att åka ut en sväng ikväll och fixa lite komplet-teringsinköp till sommarhuset. Tyvärr har de inte etablerat sig på Gotland, men med lite logistisk planering går det att hitta många fiffiga sätt att få över oundgänliga barnmöbler, förvaringsboxar och sängtäcken. Dessutom är det faktiskt alltjämt roligt att gå dit, efter otaliga besök. Svärmeriet är uthålligt.

I en ny värld av byggnadsvård

Efter inträdet i tillvaron som ägare till gammalt hus, har en helt ny värld öppnat sig. Den består av oändliga tanke-, kunskaps- och sortimentsrum som man inte tänkt på tidigare. Dörrhandtag. Krokar. Slamfärg. Linoljefärg. Äggoljetempera. Strömbrytare. 

Blev av god bekant medtagen till Gysinge Byggnadsvårds filial på Östermalm tidigare, och har sedan dess besökt själva dess Mecka i just Gysinge. Idag på vägen tillbaka till Uppsala från Västergötland, tog vi vägen in på Vallby Friluftsområde där en byggnadsvårdnadsbutik med bl a sortiment från Gysinge fanns att tillgå. Kom därifrån med bl a en hink med 10 liter slamfärg, en dunk linoljesåpa, ett par fröpåsar och en burk karameller. Trodde aldrig att en hink färg kunde medföra sådan förväntansfull iver.