
For igår till Fabriken på Furillen, den lilla ön på Gotlands nordöstra sida som blivit berömd på senare tid. Det var inte mitt första besök där, men den här gången var det privat och inte i någon tjänst. Det är verkligen ett otroligt läckert ställe. Stora högar, kargt landskap, övergivna byggnader och tågvagnar. Havet bredvid och så mitt i allt en lågmäld byggnad som rymmer en oas för resenärer, mat och sovrum av första klass.
Blev dock lite besvikna av det första intrycket. Checkade in i rum och gladdes åt att ha fönster mot havet, men var sedan sugna på någon form av eftermiddagsfika. Det visade sig att det just blivit bortplockat, så jag frågade om det fanns möjlighet att de kunde ordna något litet, vad som helst. En bit knäckebröd och smör hade dugt bra. Men svaret blev nej. Vi frågade om vi kunde ta kaffe och te från termosarna som stod framme, vilket vi fick. En nota kom omgående ut på 50 kronor vilket kändes onödigt snålt med tanke på att vi bokat både boende och middag. Som tur var hann vi precis åka tillbaka till Lergrav innan de stängde det fina caféet och lyckades få varsin härlig kavringsmörgås med stekt inlagd strömming på.
Tillbaka på Furillen blev resten av vistelsen dock väldigt bra och trevlig. Använde lånecyklarna för att ta en liten tur längs havet innan middag, och middagen var mycket vällagad, smaklig och prisvärd, servicen vänlig och uppmärksam. Rummen var smakfulla och frukosten helt ljuvlig, med möjlighet att grädda både sin egen omelett och sin egen pannkaka. Jag gjorde båda delarna.
Rekommenderar vänner och bekanta en vistelse där, och rekommenderar Furillens personal att inte vara snåla på knäckebröd och kaffe till sina övernattande gäster.