Tove Lifvendahl – hemsida och blogg

Lördag från morgon till kväll

Vissa helgdagar kan man summera som att man "tog det lugnt". Andra dagar är mer fullspäckade. Inledde dagen med att arbeta hemma, for sedan in till Stockholm och träffade Muf:s skribentskola. Avnjöt sedan den fina föreställningen av Turandot på Kungliga Operan. Gjorde ett impulsköp av elegant hatt, signerad modisten Evelina Persson. Avnjöt vårluft på terrassen på Kulturhuset med goda vänner och gick sedan ner i källaren för att se Ayn Rand porträtteras mästerligt av Ann Petrén i föreställningen ”Du ska veta mitt värde” på Stadsteatern Kulturhuset. Avslutade med att äta gott och, som man i min ålder numera sällan gör, ”skaka rumpa”, på Publico bland ungdomarna.

Fem timmars förlösning

Så kanske man kan rubricera Wagners Parsifal, vilken upplevdes ikväll på Kungliga Operan. Såg samma uppsättning hösten 2013 och konstaterar nu som då ett storartat konstverk både av upphovsmannen och de nutida tolkarna. Och det är något särskilt med saker som får ta tid. Man hinner förflytta sig i tid och rum på ett sätt som gör att man glömmer bort att stoppningen i sätena inte är de allra bästa.

 

Vuxet fredagsmys

Fredagsfest på jämtska Jazzköket: Hoven Droven får mer än fullsatt lokal att svänga med sin kombination av folkmusik och rock. Så jädra bra...!

Bäraren av silverrosen

Fick uppleva Rosenkavaljeren i kväll på Stockholms-operan. Det var verkligen en upplevelse. Fyra timmar och trettio minuter efter att ridån gått upp, hade många tanketrådar och känslor passerat förbi – och hängt sig kvar. Operan är Richard Strauss denna nya version står den tyske regissören Christof Loy för. Det är ingen föreställning som är bekväm. Karaktärerna utgör en bredd; från dem med vilka man står framför djupt inkännande, till andra som framstår lika mycket frånstötande.

Scenografi och kostym spelar stor roll; och även om jag normalt brukar uppskatta för verken tidstypiska diton, finns undantag. Denna föreställning går mellan flera epoker; från 1700-talets salong till 2010-talets våning. Och det är motiverat; effekten av den uppgörande scenen blir extra dramatisk av förflyttningen till nutid. Svårare att värja sig emot. Mänskligare och sorgligare. Illusionen starkare.

U2 me too

Begick konsertpremiär i Globen igår avseende bandet U2. Min date har varit på ett flertal i sin uppväxt, så när det blev klart att inomhusturnén skulle komma till Sverige var julklappen klar! Det visade sig bli en jättehärlig present till mig själv också; en riktigt bra, generös och underhållande konsert, med urläckra scenlösningar och snygg rörlig grafik, många av de allra bästa hitsen och bra tryck från de 16 000 som gjorde spelningen fullsatt. Börjar genast fundera på vad för roligt det går att skicka med tomten i år.

Värt att göra väsen för

Har tillbringat dagen i Lidköping och på Läckö slott, en verklig pärla i Vänern som jag sedan barnsben återkommande besökt. Idag åt vi utsökt lunch på Naturum, och på kvällskvisten middag i Fataburen. Sedan bänkade vi oss för att se operan Beatrice och Benedict, efter Shakespeare's Mycket väsen för ingenting. Det var en kanonuppsättning, med ensemble och produktion som verkligen levererade en värmande, glädjande föreställning. Scenografin behöver man göra mindre med, när det är borggården på slottet som utgör spelplats. Magiskt trots den svala temperaturen. 

Ordmagi i det gröna

Var igår kväll bjuden till Garsington Opera at Wormsley, för A Midsummer Night's Dream. Var inställd på att det skulle vara opera, men det visade sig vara den klassiska pjäsen, om än ackompanjerad på det vackraste vis av Felix Mendehlssohns vackra musik skriven för pjäsen. Strålande skådespel, och alltsammans i en sagolikt vacker miljö – omgivningar av böljande grönt och stilfull trädgård. 

Storslaget drama

Igår var vi på premiären av Aida på Malmö Opera. Det blev stående ovationer efteråt för hela ensemblen, och för regissör Staffan Valdemar Holm och scenograf/kostymdesigner Bente Lykke Møller som iscensatte detta klassiska drama. Det var en upplevelse på många plan; den stora salongen och scenen, den avskalade scenografin, den perfekta tonträffen i kostymens färger och fabrikat, men framförallt den hisnande insatsen av sydafrikanska stjärnskottet (27 år!) Kelebogile Besong i titelrollen och Tuija Knihtilä som Amneris. Alla starka manskaraktärer får ursäkta, men det här är allra främst ett kvinnligt drama. Fantastisk fin regi av körsången, där både sång, scen, kostym och begåvad koreografi bidrog mycket effektfullt. 

Londonlyx

Lyckades få riktigt bra biljetter till La Bohème på Royal Opera House igår kväll, trots att vi bara bokade för några dagar sedan. Vi fick förvisso inte sitta bredvid varandra, men fyra-aktaren innehöll två pauser där man kunde strosa ut i foajéerna. Och vilken föreställning! Jag har sett den flera gånger i Stockholm, men det här var tveklöst den bästa uppsättning jag har sett. 

Vittorio Grigolo och Angela Gheorghiu sjöng huvudrollerna på ett enastående väl sätt. De övriga fyra centrala rollerna mycket, mycket bra. Ensemblen med både kör och skådespelare gjorde fina insatser. Dramatiseringen generös och innebar fler inslag av teater/agerande än vad jag annars sett, och tillförde mer liv. Scenografin fantastisk, liksom kostymen. Att förlägga historiska berättelser i modernare kostym kan vara ett stilgrepp som fungerar eller stör, men här är det tidstypiskt och ger därför bättre stöd till illusionen. Kan varmt rekommendera andra operavänner denna föreställning. Så här ska det vara.

Avslutade besöket i London för denna gång med ett traditionellt afternoon tea; för första gången provade vi The Ritz. Det är en klassiker, som brukar få plats när olika tidningar och bedömar listar de bästa etabissemangen för denna lyxfika. Att vi fick plats måste ha berott på en avbokning som jag råkade få tag på eftersom vi bokade först igår kväll - normalt måste man vara ute långt i förväg för att få plats på de mer välkända tehusen.

Och efter att ha avnjutit perfekta små smörgåsar, kanske de bästa scones jag ätit (lite mer luftiga än kompakta) med sin clotted cream och jordgubbssylt, samt en rad ljuvliga små bakverk i olika format tillsammans med ett smakrikt, robust te, går den definitivt in på min topp-lista. Både vad gäller kvalitet och upplevelse. Ja, och också pris...

Upplevelse av stora mått

Det var en otrolig upplevelse, på Teatro alla Scala. Det var Strauss Elektra, i regi av Patrice Chéreau och med nya stjärnsopranen Evelyn Herlitzius i huvudrollen och ingen mindre än Esa-Pekka Salonen som dirigent. Blev helt betagen av allt - upplevelsen av att sitta i de vackra båsen på den fantastiskt vackra teatern - tämligen anspråkslös på utsidan men magnifik på insidan, men framför allt av Herlitzius otroliga framförande. Rösten och inlevelsen gav mig gåshud otaliga gånger trots en behaglig innetemperatur.

Får sluta här innan det blir fånigt för alla superlativer. Nej, förresten, ett klagomål. Kvinnan framför mig kunde inte låta bli att ta emot och skicka sms under föreställningen. Gjorde det vid två tillfällen trots tillsägelser, och satt kvar istället för att gå ut (vilket man lätt kan göra när man sitter i bås utan att störa fler än de tre andra som sitter i samma lilla rum). Obegripligt.