Tove Lifvendahl – hemsida och blogg

Vilken seger...!

"Det var då en välsignad jul!" Den här morgonen kommer jag att bära med mig. En liten pojke på snart fyra år växte idag så det knakade, när han på förskolans avslutning i Eriksbergskyrkan i Uppsala, deltog i hela det fantastiska sångframträdande som 2-5-årsgrupperna bjöd på. Det var nästan en timmes program, med en mängd fantastiska sånger, nya och gamla. 

Innan det började var han mycket spänd och avvaktande, och tveksam till att delta. Favoritvännen räddade honom, och tog honom i handen. Det var många rätt samlade små ansikten där framme, liksom överväldigade av stundens högtid och den stora mängden föräldrar i kyrkbänkarna. 

Barn, liksom vuxna, är högst egna individer. Det blev för mycket för vår lille pojke vid skolavslutningen i somras. Då lämnade han tårögd gruppen för att sitta hos oss på åskådarbänk istället. Vilket är helt okej. Det var vi förberedda på kunde hända idag med. Men idag övervann han på egen hand en rädsla, och mobiliserade allt sitt mod. Gravallvarlig stod han där framme och sjöng (samma sånger som han med tordönstämma glatt gastat kvällen innan, medan han taktfast ackompanjerade sig själv på pianot). Vi fick mycket samlade blickar, men mot slutet fanns en extra gnista i dem. Och idag var det jag som var tårögd.

Så snart sångerna var klara kom han rusande, stolt och glad som en liten tupp. Resten av dagen har ägnats åt att fira denna triumf, som redan har blivit en traderad legend i vår familj. Det må verka som ett litet naturligt steg i en treårings liv, men kändes lika betydelsefullt som en månfärd.

Bara slappna av

Har haft heldag med kollegorna på Fores idag, och ägnade dagen åt strategi och planering, samt kvällen åt julmys. Normalt brukar julmys på jobbet innebära att man dricker glögg och äter pepparkakor. Kanske går en tipspromenad. Vi hade faktiskt en frågesport, men där slutade normaliteterna. Vår praktikant Camilla är inte bara en begåvning i vårt migrationsprogram, hon råkar också vara svensk mästarinna i rytmisk sportgymnastik och uppträder ibland i sådana där fakir-mässiga grenar; går på krossat glas och spikmattor, samt sprutar eld.

Ett tjockt lager av krossat flaskglas utbrett på en tjock duk fick sällskap av ytterligare en flaska som vi slog sönder med hammare. Hon tog av sig barfota och gick upp på glaset. Det knakade betänkligt, och man kunde höra ljudet av bitar som krossades. Vi fick frågan om någon ville prova. "Absolut" sa jag efter att ha fått försäkran om att man inte skulle skära sig. Och så gjorde jag det. Det var inte otäckt, men mycket spännande, och jag skulle förmoda att adrenalinhalten gick upp. Tricket är att slappna av. Inte det enklaste eftersom man vet att de vassa glaskanterna lätt skär upp stora sår vid liten kontakt. Men med händerna i hennes och blicken upp och inte ner, steg jag försiktigt upp på glaskrosset. Kände konturerna av skärvor och kanter, ungefär som när man går på vass och oregelbunden stenstrand. När jag väl kommit på plats fick jag uppmaningen att trampa lite. Det gjorde jag. Fick sedan hjälp att torka av en fot i taget från små skärvor och bitar med en handduk. Häftigt, är min sammanfattning.

Det slutade inte där. Camilla genomförde sedan en liten föreställning med eldsprutande ute på Bellmansgatan, till vår, granntanterna och den intilliggande pubens gästers oförställda fascination. Eld i kombination med den sårbara huden på armar och ansikte som kommer i närkontakt med lågorna är suggestivt. Efter eldshowen blev det promenad till Gamla stan och restaurang Shogun där det bjöds en jättefin japansk julbuffé med vällagad och variationsrik mat. Toppenkväll, på alla sätt. Ska nu låta fötterna vila i horisontalläge. Inte för glasets skull - av det märks inget alls. Men däremot fick jag en förarglig sticka i foten i morse som alltjämt sitter kvar och som har retat hela dagen, och därtill har jag halkat runt i hala stövlar i snömodden så fötterna har träningsvärk. Men nu så. Nu ska de få "bara slappna av", som Camillas råd lydde.  

Julpost 2012

Idag var sista dagen för att posta julkort med julfrimärken för att de ska hinna fram till jul. Det är något magiskt över det där datumet, för jag sitter alltid samma dag och skriver korten. Och så tänker jag att "nästa år, då ska jag se till att ha lång framförhållning". Fast jag vet egentligen bättre.

Det är ingen plåga, tvärtom. Det hör till julförberedelserna och ger en stunds kontemplation kring närmaste bekantskapskretsen. Dessutom är det så himla roligt med kombinationen barn och alla företag som erbjuder superenkla möjligheter att göra egna julkort. 

För övrigt tycker jag att årets julfrimärken är så fina! Nu brukar faktiskt julfrimärken ofta vara väldigt vackra, se exempelvis denna länk med de nordiska ländernas årskollektion. Den som har en länk till alla svenska julfrimärken som givits ut får gärna maila den!

Uppsala Lucia, Brasserie Stationen 13.12.12 kl 18.45

Bakning utanför boxen

Så blev det äntligen lussekatter idag - i bakstugan fanns två mammor, fyra barn samt en deg på drygt 4 liter vetemjöl... Det finns inga genvägar till den perfekta lussebullen, och varje år provar jag ett nytt recept i jakten på det perfekta. Nätet, etermedia och printmedia erbjuder oändligt många olika "skolor" i vetenskapen, och var och en lika övertygade om just sin metod. "Med den här metoden får jag aaaldrig torra bullar..."

I'm getting there. Hakade på trenden med kesella för några år sedan, och har nu hakat på anti-trenden "enbart smör". Den receptversionen jag provade idag känns lovande att fortsätta utveckla, men jag måste nog öka på mängden saffran något. Annars känns det som en optimal deg när man vill baka med barn, den blev otroligt lättarbetad och något extra mjöl behövdes inte tillsättas när den jäst klart. Resultatet? Lätta, luftiga, goda. Styrkeprovet kommer imorgon, för det är  stor skillnad på hur en lussebulle smakar dag 2. Nybakade är alla bullar goda.

Men finaste bulldesignen känns det ändå som om vi fick till. Jodå, det finns horder av traditionella S-bullar också, men killen som snart är fyra visade prov på en mycket mer kreativ, ut-ur-boxen-inställning till bakningen. Dessutom är han en av få som drar några slutsatser av att det alltid känns som om två russin är för få; då dekorerar man helt enkelt med fler. För er som undrar vad det där i mitten ska föreställa så kan jag meddela att det är en nyckelpiga.

Lucka 24

Under hela min uppväxt i Arbrå kunde jag då och då känna doften av nybakade pepparkakor, vilket var ljuvligt. Arbrå Ångbageri tillverkade världens godaste pepparkakor, och de kunde köpas i stora runda metallburkar med en liten brun etikett på med gul text.

Rätt mycket av den näringsverksamhet som gjorde Arbrå till ett livligt samhälle på 1980-talet är idag stängd. Många lokaler gapar tomma, och Forsbro Yllefabrik, Netsmans Handelsträdgård och Johanssons skoaffär finns inte längre. Till min glädje verkar det i alla fall som om pepparkaksfabriken kommer att leva kvar.

Härom veckan hade jag förmånen att få lyssna på en av de nya ägarna till Arbrå Ångbageri, Petra Abrahamsson. Förutom att hon är en av grundarna till här på bloggen tidigare nämnda Freluga Trädgårdsscen, kan hon numera också titulera sig pepparkaksgumma - och en sjusärdeles presentatör och storyteller... Och affären verkar ha varit lyckad; hela varumärket har fått ett ansiktslyft som heter duga, pepparkakorna bakas enligt samma goda recept och faktiskt med de gamla bagarna "Bullen" och "Bagaren" som anställda vilket borgar för fortsatt hög kvalitet och omsättningen stiger.

Det värmer hjärtat - både att fina verksamheter får leva vidare och att varumärket med Arbrå i namnet har fått nytt liv. På tal om pepparkakor anses de ju ha en positiv effekt på människors förmåga att vara snälla - och på Arbrå Ångbageris hemsida erbjuds naturligtvis ett snälltest så att man vet hur mycket pepparkakor man ska dosera. God jul - här är luckan till snälltestet!

Lucka 23

Få har missat berättelsen om Glada Hudik Teatern. Den som till äventyrs har undgått någon av deras framträdanden på scen, i tv eller radio har något härligt att upptäcka - se det som världens finaste julklapp. Luckan till Glada Hudik Teaterns julhälsning finns här.

Lucka 22

Fick för en stund sedan ett blommogram med en otroligt stilfull och vacker amaryllis. Det är nog den vackraste blomma man kan ha under julen och den gjorde mig så glad. För den som har julklappsbryderier alltjämt - skippa stressen och trängseln imorgon - några klick på datorn är allt som behövs för att ge en gåva som blir garanterat uppskattad. Här är luckan till Interflora på nätet.

Lucka 21

Jul är utan tvekan nostalgins högtid, och man blir både extra överseende med de där ganska dåliga julsångerna som snurrar runt i radiokanalerna och extra angelägen om att återupprepa vissa riter, äta vissa saker (struvor smakar bättre i december än i juni), se vissa filmer. Såg häromdagen att den tecknade berättelsen Trolltyg i Tomteskogen numera finns på DVD - det lär alldeles säkert bli något som dyker upp i julklappshögen inom några år till familjens yngre - en sådan där "bilbana-som-egentligen-föräldrarna-vill-leka-mest-med". Den kan ju absolut köpas på Åhléns, där jag såg den, eller en bokhandel. Här är luckan till en näthandel där det går att hitta det mesta i filmväg.

Lucka 20

I år tar jag det mycket lugnt och gör inte särskilt mycket till julbordet alls - men med trevliga butiker och saluhallar kan man få hemlagad smak på maten i alla fall. Ett måste i vanliga fall är mormors recept på sherrysill, men i år har vi istället beställt en burk hos fisk- och delibutiken. Det är ju en så väldigt trevlig sillinläggning, med sötma och rundhet av sherry och tomat. För den som har tid och vill ha en ny favorit på julbordet kan jag varmt rekommendera att prova på inläggningen. Den görs dessutom på matjessill så man kan göra den så sent som dan för dan. Här är luckan till ett recept som ligger närmast mormors...