Om begagnandet av elden av Lars Gustafsson
Uppmaningen i början av sommaren till bloggläsare att gagna ledigheten till läsning av poesi gällde också mig själv. Hittade en alldeles underbar liten samling dikter av Lars Gustafsson, utgiven förra året. Sådana böcker är som en slags godispåse för fantasin - man kan välja om man glupskt vill sluka den helt och hållet från början till slut, eller så granskar man bitarna och väljer omsorgsfullt efter sinnesstämning och nyck. Det bästa är att man kan göra valet om och om igen, och även efter många omläsningar hittar man nya vinklar och vrår i sina egna konnotationer. Svårt att välja ord för att berömma en samling andra ord i mästarklass, så jag lånar några av förlagets egna på skyddsomslagets baksida: "Alla läsare av Lars Gustafssons poesi som blir upprymda av detta sätt att tänka i bild kommer också att bli lyckliga över hans nya dikter. Men också gripas av den stillsamma eftertanken och det alltmer oförställda vemodet i dem." Just så.
