| sö | må | ti | on | to | fre | lö |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
| 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
| 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
| 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
| 28 | 29 | 30 | 31 |
Njutit av traditionell och högklassig Burn's Night Supper hos The Caledonian Society ikväll; en sådan firas enligt ett bestämt protokoll med tal, Haggis, whisky och dans. Det blev premiär för det sistnämnnda, tack vare pedagogisk dansinstruktör blev det förtjusande kul att lära sig något nytt.
Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot,
And auld lang syne!
Sist jag såg vaxdockorna i London var jag tolv år. Tog inte lång stund att regrediera till samma ålder. Festligt att det uppfanns ett selfieparadis långt innan selfien fanns.
Tänk er en leksaksaffär som är fem våningar hög, och som har meddelat till hela världen att den ska ha rea. Och att hela världen hörsammade detta och bestämde sig för att ta en sväng förbi dagarna mellan jul och nyår. Och att personalen maxade med att dansa på gatan utanför, köra drönare i butiken, visa upp magiska svängande jul och häftiga ritsaker och annat. Och att det dessutom fanns en mängd mekaniska saker som rörde sig, ljus som blinkade och ljud av alla slag. I ett sådant inferno kan man se en viss skillnad på barn och vuxna, om man letar efter blicken. Barns blick är stirrig. Föräldrars blick är tom. Om inte barnen har tappat bort sina föräldrar och vice versa. Då är barnets blick tom och föräldrarnas stirrig (hände dock inte oss denna gång, men all medkänsla för dem som drabbades).
Skrev ett vykort från Slovenien, och som vanligt kom jag själv hem långt innan vykortet anlände mottagaren. Fick mig en lektion om Sverige av någon som aldrig varit här, men visste hur det fungerar.
Kvällshälsning från Ljubljana, där helgen ägnats åt stora tankar. Det skymmer lite varstans, vilket gör det än viktigare att leta vägarna framåt.
I ledarsidans pågående serie Hemresan går vi i barndom och åker tillbaka till våra uppväxtmiljöer. Jag for hem till Arbrå och fick prata med kloka klasskompisar och åka fyrhjuling.
Var i helgen på Legoland i dagarna två! For hem med resväskorna lite tyngre och skramligare, hjärnorna yra av alla berg- och dalbanor, benen trötta och kragen kladdig av sockervadd. I sällskap med två extremt nöjda små legobyggare.
Ibland har man sådan tur att man får åka på tjänsteresa till Barcelona. Då kan man passa på att få en tête-a-tête med Antoni Gaudí
– en av de mest inspirerande kreatörer jag vet. Denna gång på La Padrera/Casa Mila!
Ich fliege nach Berlin, kunde jag säga i går morse. Alltid lika roligt när man får användning för skoltyskans fraser. (I min gamla gymnasielärobok hittar jag frasen "Fährst du zum ersten Mal in die DDR?" och gläds åt att det är daterad konversation.) Var inbjuden av Sveriges ambassad i Berlin för att ge en beskrivning av svensk politik och förutsättningarna för densamma framåt, i samband med deras årliga kräftskiva som arrangeras för tyska och svenska journalister. En fin kväll i ambassadörens residens, autentisk i minsta detalj; maten som var en stil- och smakfull uppvisning av svenskt mathantverk, och så sången och dekoren, haklappar och hattar. Till och med högsommarvärme och myggor var på plats...! Därtill goda och intressanta samtal om två länder som har mycket gemensamt, och annat som skiljer.
