Tove Lifvendahl – hemsida och blogg

Stackars liten svensk

Den journalistiska kvaliteten på Uppdrag Granskning brukar variera, men ikväll var det banne mig all time low. Programmet som benämndes Utvandrarna handlade om svenska ungdomar som arbetar i Norge, och idoga försök gjordes att skandalisera de villkor de verkar under. Det enda som i mina ögon var journalistiskt motiverat var det faktum att en svensk hyresvärd verkar ta ut avgifter som enligt norsk lag inte är tillåtna. Och kackerlackorna hade äckelvärde, liksom brunråttorna i Stockholms innerstad. Men resten av programmet skulle man kunna sända som parodi i andra delar av världen med ingressen: "I världens rika, mest bortskämda befolkningar kan alla porträtteras som offer. Journalister använder statliga medel för att fula ut enklare jobb. Människor som flyttar från en välfärdsstat till en annan för att hoppas tjäna mer pengar porträtteras som utsatta gästarbetare för att de inte garanteras så mycket jobb de vill ha."

Några frågor som väcks: Varför ställde reportrarna aldrig frågan till ungdomarna varför de har flyttat till Norge? Varför de stannar kvar? Vad de hade för förväntningar? Är det dåligt att svenska ungdomar kan tjäna 120 kronor i timmen på att skala bananer? Är det ett mindre värdigt jobb att skala frukt till påläggstillverkning än att rensa fisk, packa surströmming eller något annat som inte kräver högre utbildning? Är det konstigt att en hyresvärd som har en hög genomströmning av hyresgäster med instabil ekonomi vill att en försenad hyra ska regleras inom tre dagar? Och så vidare.

Själv har jag delat kök och dusch med tio-tolv personer (beroende på fluktuation i folks relationer) och en ansenlig mängd "husdjur" som också skulle kunna betecknas som kryp. Jag har gått runt och frågat efter jobb utan garantier att få något, har provjobbat en hel del utan lön för att visa vad jag går för, gjort enklare sysslor som att slussa maskindisk och skala potatis, jobbat med försäljning för 15 kronor i fast grundlön och ibland inte lyckats tjäna ihop provision på ett arbetspass på fyra timmar. I Sverige (och det är några år sedan men så gammal är jag inte). Det sistnämnda är väl det enda som riskerar att jag inte kvalificerar mig till att kvala in i den offerroll som UG:s journalister verkar intresserade av att stadfästa. Hjälpe oss alla om de lyckas.

Lokfel

 

Med risk för att vara tjatig - men den här kategorin tillåter i någon mån det - men det här med tågpendlande är en speciell upplevelse. Imorse var det tänkta tåget givetvis inställt, men en rad andra tåg på väg söderut var gravt försenade och skulle kunna tjäna som substitut. Efter två byten och nästan 80 minuter var jag framme i Stockholm. På hemväg gick tåget faktiskt i tid, men på grund av andra inställda tidigare avgångar var det så fullt att jag kunde skatta mig lycklig som fick en sittplats på golvet. Man undrar bara: hur svårt kan det vara? Jag har pendlat i flera år, och det här har hänt tidigare. Borde inte frågan "hur förhindrar vi att det händer igen?" vara naturlig utgångspunkt för en genomgripande förändringsprocess av det aktuella företaget? Kunderna är förvisso nästintill tvungna att vara lojala - alternativen är såpass mycket sämre - men det finns väl inget egenvärde i att se hur långt man kan gå innan någon gör en "Falling down" och går bärsärk?

Ur spår

Fortsätter gnäll-bloggandet och konstaterar att monopolsituationer aldrig förnekar sig. För oss pendlare från Uppsala till Stockholm har den senaste tiden varit makalöst dålig; mängden inställda tåg måste ha nått nya höjder i statistiken. De andra alternativen för att färdas samma väg är dessvärre sämre; långa restider med buss och ohyggliga köer för den bilburne. Pendlarkollektivet är emellertid kompakt svenskt i sitt beteende; tystlåtet, buttert, resignerat och sammanbitet - så långt ifrån en fransk diskussion om pensionsåldern man överhuvudtaget kan komma. 

Inte som förr

 

Var inne i en godisbutik idag för att köpa en gåbortpresent varpå blicken föll på en burk med tefat. Översköljdes av nostalgi vid minnet av att det var ett favoritgodis som barn och köpte ett tefat för en krona (förut kostade de 25 öre eller på sin höjd 50 öre). Lika högtidligt som vid nattvarden stoppade jag in det i munnen, och tyvärr var smakupplevelsen likaledes nattvardslik; det är ju trots allt två ihoplimmade oblat med lite syrligt pulver emellan. Total besvikelse, och jag var tvungen att ta en halstablett efteråt för att få bort smaken av papper i gommen.

Vacker men tillrättalagd kostym

Äntligen höst och med den rätten att titta på kostymfilmer mörka kvällar. Såg Alejandro Amenábars Agora, med Rachel Weisz i huvudrollen. Den utspelar sig på 400-talet och skildrar kristendomens brutala framväxt med både bildlig och bokstavlig slakt på såväl "hedningar" som judar. I centrum står filosofen Hypatia (Wiki-artikel om Hypatia) som är så vacker och klok att man, i likhet med några av filmens manliga hjältar, alldeles kollrig.

Jag är mycket svag för kostymisar, men det är sällan de håller hela vägen. Silat genom Hollywoods produktionsfabriker blir de ofta för styliga, för tillspetsade och saker blir god-goda och ond-onda på ett sätt som helt enkelt inte är trovärdigt. Esteten i mig gör att jag kan överse med alla perfekta blekta tandrader (de förekommer på alla aktörer i historiska filmer som inte spelar tiggare trots att flourtanten inte skulle göra entré förrän uppemot tvåtusen år senare) men historieförsköningen/förvanskningen som är lika vanlig som tandkrämsleendena, är svårare att smälta. Ett av de bättre porträtten i genren är Peter O'Tooles tolkning av Flavius Silva i Masada, men så gjordes den också 1981. Frånvaron av många specialeffekter kanske gjorde att man fick jobba mer med rollkaraktärerna?

För mycket av det goda

Ägnade ansenlig tid igår åt att vårstäda balkongen - tog på mig rejäla kläder och gick sedan loss med min fina snöskyffel på den tunga blötsnön och isflaken som täckte trallen. Efter tämligen många lyft, sopade jag snyggt och gladde mig åt att den med hjälp av lite sol skulle torka upp fint idag. Dessutom tömde jag alla krukor och lådor (blev sammanlagt fyra stora säckar komposterbart avfall) och snyggade till samt började planera i tanken för alla vackra vårblommor som skulle inhandlas idag.

Min vårhybris straffade sig, och bilden från balkongen togs för fem minuter sedan. Det har öst ner snö sedan förmiddagen och de stackars bandyspelarna och dess publik som vilar i halvlek just nu förtjänar bättre än det här. Jag har inte klagat på snön tidigare - tvärtom - en vit vinter är en bra vinter - men nu är det faktiskt dags för vår.

Kvällstidningarna ballar ur

Kära Dagbok, 2010 är ett år då två händelser med stor impact på svenskt samhällsliv sker; avtalsrörelsen och valrörelsen. Och det är julafton varje dag för dem som livnär sig på att skildra konflikter - och för dem som går igång på att överdriva, regissera och skapa konflikter. Efter läsning av kvällstidningarna de senaste dagarna står det klart utom allt rimligt tvivel att några av dem häckar just där.

Expressen ägnade idag ansenlig mängd sidor åt att "avslöja" hur moderaterna skulle göra Fredrik Reinfeldt till Kvinnornas man - och man utlovade att berätta om den hemliga strategin som visade sig vara att...

... man ska lansera en trygghetsreform innan valet under ledning av Beatrice Ask. Vilken bomb. Vilket avslöjande. Vilken hemlig plan. Not. Jag vet inte vad som är mest corny i den här uppblåsta historien men samspelet mellan politiker och journalister - men "verklighetens folk" torde bli irriterade över spiksoppekokandet. Vi förväntar oss att det regeringsbärande partiet har idéer på trygghetsområdet, inte minst som det varit ett adelsmärke för detsamma. Vi förväntar oss att de presenteras innan valet. Dokument som ska offentliggöras är ditintill interna. En "bomb" är ett bombastiskt ordval som inte ens Expressens Niklas Svensson kan använda och mena det. Snälla partier, snälla mediarepresentanter, underskatta inte oss medborgare på detta sätt.

På tal om svulstiga formuleringar, googlar man på begreppet "Sveriges farligaste man" får man som första träff en artikel om en 61-årig man som dömts för fem mord, på den andra och tredje träffen artiklar om den djupt kriminelle Lars-Inge Svartenbrandt och hans misshandlade offer och på plats fyra...

...skriver Ingvar Persson på Aftonbladets ledarsida om Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström. Bildvalet är, som kan beses bredvid, omsorgsfullt valt för att matcha rubriken. Artikeln handlar om att Persson anser att Bäckström uttalat sig för skarpt mot facket i den pågående avtalsrörelsen. Snälla Aftonbladet, ni får gärna kritisera min chefs uttalanden men när kritiken publiceras i oredigerad affekt känns det faktiskt lite som Kina-TV.

Varför förminskar TT människor?

På temat genusperspektiv; idag presenterade valberedningen för Svenskt Näringsliv sitt förslag till ny ordförande efter Signhild Arnegård Hansen, vars mandatperiod löper ut i maj. Det blev Kenneth Bengtsson, koncernchef på ICA - en person som har gjort sig ett namn för att han är framgångsrik och sympatisk. TT:s rubrik: "Gubbväldet åter i Svenskt Näringsliv." Därefter följer texten: "Kvinnornas intåg i näringslivets högborg, Svenskt Näringsliv, kan ha varit en parentes. Nu tar gubbarna över igen när Ica-chefen Kenneth Bengtsson blir ny ordförande."

Men snälla. Vilket otroligt reducerande av människor TT ägnar sig åt. Plötsligt upphörde både Kenneth Bengtsson och Signhild Arnegård Hansen att framgångsrika entreprenörer som vunnit förtroende i en stor organisation och blev plötsligt företrädare för i det här fallet journalisten Olle Lindströms könsstereotypa uppfattningar. Man fick nästan känslan av att den oskrivna följden av artikeln var "...och gud så skönt - nu kan jag fortsätta använda mina vanliga invanda slängar mot gubbdirektörer och offerkvinnor. Lite jobbigt att den där chipsdrottningen suttit så länge, men det epitetet har ändå visat att vi inte anser att hon är jämförbar med en man".

Så länge den här verklighetsbeskrivningen återföds i vårt offentliga samtal, gång på gång på gång, kommer vi att stanna kvar på en omodern och omogen nivå där människor inte tillåts vara helheter, utan först och främst sitt kön. Kan vi inte lämna det stadiet nu?

Teknikhaveri

Det här året/decenniet har inte börjat bra vad gäller tekniken i mitt liv. Jobbdatorn har surrat betänkligt de senaste dagarna och imorse lät den som ett litet reaplan när jag startade den, en svart skärm dök upp med det kortfattade budskapet "Fan error" (adekvat svenska) och sedan dog den. Kan heller inte få tag på min mail genom de andra i normala fall fungerande kanaler. *suck* 

Förkylt

Vi hade en helt otroligt vacker dag i Uppsala idag. Gnistrande vitt, soligt och klart. Och jag är genomförkyld. Måste bara få beklaga mig. Dessutom tror jag att jag nyss lyckades radera en massa fina bilder i kameran.